Det börjar bli höst

Det börjar bli höst. Ingen sommarvärme ute längre, kylan börjar komma. Men det gör inte mig någonting faktiskt, jag är redo för hösten. Jag gillar höst, det är en mysig tid. Börjar dessutom bli lite sugen på att börja plugga igen, känner mig väldigt motiverad inför att fortsätta på socionomprogrammet. Visst är det ju himla skönt att jobba, men efter ett tag börjar man känna sig kunskapstörstig, jag längtar efter att få lära mig saker igen.
Samtidigt känner jag mig inte riktigt redo att ge upp den här friheten som man har nu, att vara så himla ledig och aldrig behöva känna nån ångest över skola.

Hösten känns alltid som att man börjar på ny kula. Man får shoppa nya kläder, komma igång med plugg och rutiner i vardagen, ta tag i träningen, förbättra sina matvanor... ja allt man kan komma på. Man känner sig motiverad och peppad som aldrig förr! Dessvärre inte alltid man lyckas, särskilt när det gäller pluggandet. För varje höst är det samma sak. Jag längtar alltid efter få börja plugga, sitta och läsa och gå på föreläsningar.. ser framför mig hur jag sitter hemma pluggar effektivt, antecknar så att pennan ryker. Köper nya häften, fina pennor och pärmar. Har koll på schemat och vad som skall läsas och göras till vilket tillfälle. Men som nyss nämnt, varje höst är det samma sak. Bara någon vecka efter skolan börjat sitter jag hemma med stora koncentrationssvårigheter och stirrar på min bok, undrar varför jag längtade efter att plugga. Eller så somnar jag så fort jag öppnar boken. Läser inte sånt som inte absolut måste läsas och har sällan ordning på pappren som lärarna delat ut. Alltid, alltid samma sak. Men det är ju bra att man går in med en positiv inställning i alla fall, synd att den inte håller i sig som man önskar... :)